tillbaka. igen.
It's time for a chance
För lite ord och för lite pengar. Drar vidare, eller kanske tillbaka. Ni hittar mig vart ni än vill.
I'll love you with all the madness in my soul
Nu har jag endast tre dagar kvar att jobba, sen bär det av till Kreta med älskade syster. Längtar som en tok, trots att jag vet att det kommer vara en färre famn som väntar på mig när jag kommer hem.
Spegelbilden är ännu inte densamma som förut. Jag kommer sakta men säkert fram till den bilden av mig själv som jag hade för ett år sen, men frågan är om ärren någonsin kommer försvinna. De ärr som ingen annan ser, som egentligen är osynliga, men som för mig är så extremt synliga. Det är frågan. Men jag kan stå upp för mig själv nu, och så länge jag kan göra det , kan nog någon annan också göra det.
Nej nu blir det hemmakväll med mys. Jag är rätt lycklig och sprudlar av liv!
En gång är ingen gång, två är lika med noll
Vad jag upptäckte igår var att Linnéa är en finis (fast det visste jag ju redan) och att ens beteende nästan aldrig spelar in i spelet som spelas. Det låter kanske skumt och vi kanske inte alls förstår vad jag menar, men så är det. Livet är tydligen ett spel och ja, må bäste man/kvinna vinna. (Som man brukar säga. Vi vet ju alla vem det är som vinner, haha.)
Jag har vart kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort
Hur som helst kommer jag aldrig förstå nånting, livet bara blir. Sen gömmer jag mig i ytterfil. Så illa kan det gå.
blev så dum av dig.
Förvånad blir jag när jag upptäcker att folk läser orden som skrivs ut, i någon form av försök till att forma korrekta meningar. Min förmåga att skriva tycks ha flugit ut genom fönstret och kvar står jag utan en aning om någonting. Om ett år är vuxenlivet ett faktum. Hörde jag läskigt? Är nog ändå rätt glad över att ett år kvar i trygghet återstår.
Igår myste vi som inga andra kan. Om en vecka är du borta. Återigen - läskigt. En trygghet försvinner och återigen måste ytterligare en lucka fyllas. Men, det ska väl inte vara något problem. Enbart läskigt. Fast läskigt kan ju vara bra.
De där lyckorusen som går genom hela kroppen har varit åtråvärt sedan juli månad. De där fjärilarna som får hela magen och bröstet att pirra till. Men, the very second you stop looking for it, that's the very second it will be right in front of you.
when you're past is what's hunting you
När det förflutna dyker upp igen och strör salt över såren, ja då svider det lite. Men annars lever jag livet på bästa möjliga sätt!
Nu ligger jag med elin i soffan. Hon är bra hon.
when you're past is what's hunting you
När det förflutna dyker upp igen och strör salt över såren, ja då svider det lite. Men annars lever jag livet på bästa möjliga sätt!
Nu ligger jag med elin i soffan. Hon är bra hon.
like this.
"Jag reste för att finna lyckan, och jag reser ännu"
Mitt liv de senste tre dagarna skulle man kunna sammanfatta på detta sätt - bokläsning, ångest, sorgset och en jävla massa tänkande. Inte en enda ton musik har berört mig, då jag varit i en dvala där musik inte tycks existera. Vilket gör mig ännu mer sorgsen och fundersam. Det brukar ju alltid vara musiken som får min hjärna att gå på högvarv, inte ingenting.
I torsdags rann tårarna nerför kinden i ca 45 min och ett ben gick halvt av. Jag har aldrig, eller ja iaf aldrig de senaste fem åren, varit mycket för att gråta. Det är, enligt mig, bevis på svaghet. Men tårarna som rann nerför kinden i torsdags tillät jag att rinna, jag hade trots allt jävligt ont. Ännu ondare fick jag, då jag kom på att jag fortfaranda inte förstått att du inte längre finns. Det är nästan tre år sen nu, men för mig har du aldrig riktigt försvunnit från jordens yta. När jag kom på det, att du faktiskt inte finns här längre, ja då värkte tån en aning mer. Likaså hjärtat.
I lördags kom jag på att, trots att jag är ensamvargen själv, det vore förbaskat skönt att vakna bredvid en annan människa igen. Höra en annan människas hjärta slå sådär på morgonkvisten. Det får en att verkligen hålla med om uttrycket "god morgon".
Dagen som var innan nu, alltså igår, kämpade jag för mitt gamla jag. Är dock inte säker på om det är utseendet eller välbefinnandet jag vill uppnå igen. Jag vill bara uppnå det! Hur som, när jag låg i mitt rum och kollade upp i det snea taket inatt, kom jag på att det finns för många lösa trådar i mitt liv. Alldeles för många. Jag kunde då inte sluta fundera över ifall andra människor också har lösa trådar i livet, eller om de bara är jag.
Ja, det var väl allt. Jag avslutar detta med att meddela att jag är instängd tills jag kan gå igen. Punkt.
Mitt gullbergs kaj paradis
Nostalgi
2008-2009 var ett väldigt händelserikt år och jag kan nästintill komma ihåg varenda känsla jag hade. Frågan är var känslorna är nu?
Livet är människans bästa tid
Mellan två och tre stod det klart för mig, att jag är densamma. Samma tjej med svarta naglar och tankarna är detsamma. Vad de svarta naglarna egentligen betyder är jag inte riktigt hundra på, allt jag vet är att svart är ingen färg. Det är så man känner sig.
21:16
Jag har vart kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort
Jag saknar ord, jag saknar tankar dom jag har är gamla
Användna på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar
Vi skulle setts i London men du hade busat bort ditt vett
På tiotusen meters höjd spydde jag på en toalett
Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan
Härlig bloody Mary blev förfärlig när allt tog slut i den krasch
Där jag gick sönder och gav bort mig själv till andra bit för bit
När jag var klar fanns inget kvar, jag vände inåt och kom ut
Som nånting, nytt nått ljust jag hade velat visa upp för dig
Men du var färdig klar och vidare sa ”tack men nej”
Det här var åren när jag sa JA till allt utan förbehåll
Det ledde bara till problem som var långt bortom min kontroll
Linjen är tunn och alltid nära till allt som är grönt och grant
Rim och reson, bot och bättring. Ge mig en chans till jag kan
I sena nätter, efterfester tänker efter vad är sant
Klumpig ful och fumlig slog mig matt för att jag inte fatta att
Jag aldrig kommer att förstå nånting livet bara blir
Det skrämde andan ur mig sen gömde jag mig i ytterfil
Din nya kille är smart och pratar fort med svåra ord om allt han gjort
Jag muckar gräl med allt det där jag också vill men inte törs
Först efteråt blir saker klara varför ska det vara så
Om några år kan vi springa på varandra och säga så illa kan det gå
Aldrig rätt tid, aldrig rätt plats.
Det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid rätt plats
Jag ser tillbaks på mörka moln
Som heter ånger sorg och skam
Dom kanske krossar mig en dag
Men till dess var det jag som vann
.
Kommer aldrig förstå mig på människor. Kanske tjusningen i det hela!
25
Idag sken solen, precis som jag! Vissa kanske tycker att jag är bitter, men äh, det är förståeligt. Bitterheten försvinner ju dessutom lika fort som den intagit sin position.
Hur som helst är jag lycklig. Fast igår, igår när jag tittade på Paranormal Activity, då var jag rädd. Sådär rädd att svettningar var normalt och att systers hand blev sönderklämd. Sådär rädd att jag efteråt satt på golvet och hämtade krafter för att ens kunna orka resa mig. Så rädd blev jag. Vilket är asskumt då jag tror på spöken och andra sidan.
Idag såg jag en hund som förmodligen var vilse. Det gjorde sådär ont i hjärtat när den söta hunden stannade och tittade på mig då jag frågade var den skulle. Det gjorde sådär ännu mer ont i hjärtat när jag inte tog den hem för att försöka ringa dess ägare. Det gjorde sådär asont i hjärtat när jag inte ens förstod varför jag inte tog hand om hunden. Det tog hårt när jag insåg att jag kanske är ett ruttet ägg. Som blir bortprioriterad för andra "viktigare" människor ist!
Sommarbild med sommarfeelings från förra året. Herregud. Herregud.
All you really want to do is to feel some kind of happiness
Som jag alltid sagt - det är en hårfin linje mellan att älska och att hata, och jag är utmärkt på båda delarna.
Du grät bakom dörren. Och jag låg under sängen, jag hörde dig. Eva jag behöver dig mer än vad jag vill ha dig. Och jag vill ha dig för gamla tiders skull. Det betyder inte allt, men det blåste aldrig kallt å du var solskenet.
Sjunkande skepp.
Skrämmande tankar.
Asocial.
Drömmen lever vidare. Du finns inte och nu ska jag bli fångad.
Psykbryt.
Sjunkande skepp.
Skrämmande tankar.
Asocial.
Jag ska bli fångad. Jag ska våga bli fångad.
.
100616
Min rätta dygnsrytm har nu igen börjat fungera. Att vara uppe på nätterna, när ingen annan är, och bara tänka, leva, lyssna på musik och glo på tv får mig att fungera. Mitt tänkande tycks fungera som bäst då, vilket resulterar i en massa olika funderingar, både klara och oklara.
Att vara normal är inget som man kan vara. Normal anser jag är en term. En term som används för att ingen ska behöva sticka ut. För sticka ut är ju så farligt? Så egentligen skulle man kunna säga att alla är dumma i huvudet på sitt sätt, oavsett kön.
Jag har även kommit fram till att man aldrig riktigt kan säga att man vet vem man är. Vad jag menar är att du kommer alltid att utvecklas under livets gång. Oavsett om det är medvetet eller inte, så kommer en utveckling av din personlighet alltid vara aktuell. Så att skämmas en aning och säga att du inte vet vem du är, är totalt onödigt. Det behövs inte. Du kommer aldrig förstå dig på dig själv fullständigt, för du kommer alltid att utvecklas.
Så nu sitter jag här, 14.57 och tittar ner på mina blåa naglar. Fasandes inför det jag en gång älskar mest undrar jag hur jag fungerade för ca ett år sedan. Jag har aldrig varit en sådan som gett upp om nått jag älskat, men jag gjorde det och jag vet innerst inne att jag aldrig kommer få tillbaka det. Jag är ingen sån person helt enkelt. Ja, jag är nog lika vilsen som de allra flesta där ute. 
