concretewall

Besvikelsen och tröttheten har vuxit under kvällen. Jag är så fruktansvärd trött på att ta till alla medel, men att ändå inte bli hörd. Jag använder min röst mer än vad jag någonsin tidigare gjort, jag använder skriftens språk utan förbättring och jag tar ständigt till det värsta. Men makten har gått förbi mig och här står jag, maktlös över mitt egna välbefinnande och självrespekt. Ingenting jag säger går in. Men idag förstod jag vad jag tidigare anat, det spelar ingen roll hur högt jag skriker, hur mkt jag skriver eller hur elak jag är. Den som måste ta till de drastiska ändringarna är inte jag, därför kan jag heller inte göra något för att förändra situationen. Men hur som helst är jag så förbaskat trött på att inte bli hörd, inte bli respekterad.