Du är så söt jag dör. Akta jag dig jag är farlig, jag förstör.
Efter en, mer eller mindre, musiklös helg fullständigt njöt jag idag när Markus Krunegård spelades i öronen och solen lyste. Där stod jag med min blåa ögon och mötte morgonsolen på tokstans bussgata, och att klockan inte ens var över åtta tycktes inte göra något. Jag hade musiken i öronen och solen i ansiktet.
Detta lyckorus fortsatte egentligen genom dagen då jag och min fina gjorde skolan till dagis. Dagis är egentligen en jävligt bra uppfinning! Ju längre dagen gick desto mer försvann ruset, och nu sitter jag här. Själv i lägenheten. Själv i Trosa. Utan musik. Utan något att äta och utan min familj. Men jag har ju Snuffsan och Grey's. Så mig råder det ingen nöd på!!
Kommentarer
Trackback
