concretewall

Efter en magisk kväll på Berns med mina bästa, och min Salem al Fakir, så sitter jag och småler. Om jag var hög på livet imorse, så har jag inte ens ord för denna otroliga känsla som inkom där runt klockan 18 ikväll. Herrejösses! Jag är kär. Kär kär kär. Jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är, men äh, vad spelar det för roll! En vinkning dedekerad till just mig från Mr. al Fakir gör att mina drömmar om vår framtid tillsammans fortsätter.

För övrigt är min blivande man ett musikaliskt geni. Ni som inte visste det innan, nu vet ni det! Jag skulle gärna stänga in mig i ett rum med endast Salem och bara sitta och titta, och lyssna. Inget mer. Bara titta och lyssna.