concretewall -

Du är så söt jag dör. Akta jag dig jag är farlig, jag förstör.

Efter en, mer eller mindre, musiklös helg fullständigt njöt jag idag när Markus Krunegård spelades i öronen och solen lyste. Där stod jag med min blåa ögon och mötte morgonsolen på tokstans bussgata, och att klockan inte ens var över åtta tycktes inte göra något. Jag hade musiken i öronen och solen i ansiktet.

Detta lyckorus fortsatte egentligen genom dagen då jag och min fina gjorde skolan till dagis. Dagis är egentligen en jävligt bra uppfinning! Ju längre dagen gick desto mer försvann ruset, och nu sitter jag här. Själv i lägenheten. Själv i Trosa. Utan musik. Utan något att äta och utan min familj. Men jag har ju Snuffsan och Grey's. Så mig råder det ingen nöd på!!

2010-05-31 @ 20:31:20 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

At last

At last my love has come along
My lonely days are over
And life is like a song
At last the skies above are blue
And my heart was wrapped up in clover
The night I looked at you
I found a dream that I can speak to
A dream that I could call my own
I found a thrill to press my cheek to
A thrill that I have never known
You smiled, and then the spell was cast
And here we are in heaven
And you are mine at last

Jag får sån där gåshud av denna låt. Herregud, Ella Fitzgerald visste verkligen hur man berörde!

Helgen har bestått av jobb i glasskiosken, och jag tror att jag mötte min mystiska man som jagså länge letat efter. Han var mörkhyad, hade dreads och hans bruna ögon borrade in i img när han beställde sin ekologiska glass.

2010-05-30 @ 20:15:35 Permalink ordinary Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ser dig på blåa i april i telefon i nya jeans. Men jag har samma trasor på och röker samma marlboro. Jag minns varenda scen ifrån vår film

Det är det där lilla extra som stramar åt i näsan, får pulsen att slå fortare och magen att känna sig ut- och invänd. Det är det där lilla extra som ger gåshud över hela kroppen och framkallar känslan av att precis bakom står någon. Ingen definerad, bara någon.
Det är det där lilla extra som får hjärnan att gå på helvarv och hjärtat att arbeta så flitigt att det skulle kunna vara utanför kroppen, likaväl som det är innanför.

2010-05-25 @ 22:33:19 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

Från och med du.

På 1500-talet var det kungarna som satt på makten. De gjorde allt för att vara de enda maktbesittarna. De höjde skatterna avsevärt, anordnade extraordinära militärstyrkor och tog över kyrkorna. Det var frivillig och medveten maktbesittning. Men hur man när man besitter makten omedvetet och icke frivilligt?

Går och röker samma Marlboro

2010-05-25 @ 20:05:31 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett försök till en kärleksförklaring

Med kli överallt ligger jag på den välbekanta madrassen med de välbekanta lakanen. Min finaste har precis duschat och hon är nog ett lyckopiller. Den där Joanna alltså. Hon är ruskigt bra! Tillsammans har vi gått genom hela storstan' idag och bara pratat. Pratat som bara vi kan. Ord som går i handen. Joanna, det är kärlek det.

2010-05-19 @ 21:24:21 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

22:59

För ett år sedan var jag 17 år, en månad och tre dagar gammal. Jag visste egentligen inte mycket om livet och var osäker på det mesta. Vad livet innebar had jag ingen aning om, men jag lät mina blonda lockar och mitt friska ansikte göra sitt. Det blonda håret var precis som det alltid hade varit, det vill säga orört. Fint och vackert. Orört.

Mina öron var våldtagna av Håkan Hellström och jag fullständigt andades och levde hans musik. Det var inte mycket annat som kom in där, bara Håkan. Filosoferandet och tänkandet tog sin start på nätterna och jag njöt av att vara ensam. Sjävklart visste jag att annat alternativ fanns, det fanns ju någon att dela allt det vackra, fula, glada, ledsna osv. med, men jag njöt av nätterna då jag var fullständigt ensam. Huset var tyst och inte ens katten var vaken.

Idag är jag 18 år, en månad och tre dagar gammal. Jag vet egentligen inte mycket om livet men är inte osäker på det mesta. Mer nyfiken. Jag vet inte vad livet innebär och jag är brunett och låter det göra sitt. Det är inte orört längre, men visst finns det en viss charm i det ändå.

Mina öron är våldtagna av det mesta inom indiegenren men idag var jag tillbaka. Jag var tillbaka till vår och sommar 2009 och andades Håkan. Jag andades, kände och tillät mig själv vara ärlig. Filosoferandet och tänkandet tar över mina dygn och jag njuter av att vara ensam. Nu vet jag hur det känns att ha ett annat alternativ, men ändå njuter jag av nätterna då jag är fullständigt ensam. Lägenheten är tyst och inte ens katten är vaken.

2010-05-17 @ 22:59:43 Permalink ordinary Kommentarer (1) Trackbacks ()

Is your bed made?

Om det inte finns minnen, så får man fan ta och göra minnen!

2010-05-17 @ 20:14:57 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

Så där lite ambivalent

Jag får ibland lite ont i magen, så där en klump som bara sitter där. Och ibland vet jag vad den innebär, men ibland har jag ingen aning. Klumpen börjar sedan vandra och sätter sig i bröstet, sen sitter den där. I bästa fall går den upp i halsen och kommer ut genom ögonen, i värsta fall sitter den kvar i bröstet och ilar till då och då. När dom där ilningarna kommer blir jag påmind om allt som ligger där inne och skräpar. Allt som gör allt så jävla infekterat. Infektioner är snuskiga och vidriga, och blir oftast bättre då vi tillför alkohol. För det gör väl rent såren. Jag menar, är det inte därför vi dricker? För att göra rent det där infekterade?

För övrigt är jag så oerhört tacksam för mina vänner och min familj. Min "drottning" B kommer hem inatt. Det är lycka!

2010-05-16 @ 21:15:30 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

Usel på vardag

Prinsen av Peking spelas i öronen och visst kniper det till lite. Det är ju röda bussens musik.

2010-05-13 @ 20:56:37 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

Egentligen ingenting alls

Jag är slutkörd och skulle behöva ett nytt liv. Ungefär så trött är jag i det livet som jag lever. Trots tröttheten så är jag rätt nöjd, förutom att jag pillar konstant! Jag pillar och pillar och inget blir bättre. Endast sämre, mycket sämre dessutom! Men efter regn kommer solsken, vilket betyder att alla får ligga nån gång!

Min hud torkar ut men mina två h:n är rätt nöjda med sig själva. Människan kanske inte är så tokig ändå, kanske rätt bra. På ett alldeles asskumt sätt. Time will tell!

Det här med att Bertserien inte finns på DVD gör mig fortfarande förbryllad. Vi skulle ju ligga med varann??

2010-05-13 @ 17:28:48 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

I'm so happy that it aint wrong

Efter en magisk kväll på Berns med mina bästa, och min Salem al Fakir, så sitter jag och småler. Om jag var hög på livet imorse, så har jag inte ens ord för denna otroliga känsla som inkom där runt klockan 18 ikväll. Herrejösses! Jag är kär. Kär kär kär. Jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är, men äh, vad spelar det för roll! En vinkning dedekerad till just mig från Mr. al Fakir gör att mina drömmar om vår framtid tillsammans fortsätter.

För övrigt är min blivande man ett musikaliskt geni. Ni som inte visste det innan, nu vet ni det! Jag skulle gärna stänga in mig i ett rum med endast Salem och bara sitta och titta, och lyssna. Inget mer. Bara titta och lyssna.

2010-05-09 @ 22:27:32 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min guru hade sagt nånting om köttets makt, och rent konkret bevisat kärlek som abstrakt

Jag är så jävla hög på livet! SÅ HÄRLIGT!!

2010-05-09 @ 12:16:28 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

These changes aint changes me, the coldhearted boy I use to be.

Och där satt jag, blöt och naken. Kylan trängde sig in på kroppen, men det där huttrandet kom aldrig. Naken. Blöt. Kall. Precis som sanningen.

2010-05-05 @ 22:42:11 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

Twelve fingers

Idag slog det mig i huvudet, stenhårt.
Jag orkar inte bry mig längre. Om något.

2010-05-04 @ 17:06:21 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

As long as you'll be there I'll stand up stand up stand up stand up for you

Jag har återfunnit mitt trogna sällskap i sängen igen. Att fylla ut sängen är nog den bästa idéen jag har haft på länge!

2010-05-03 @ 19:02:09 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()

Så lat, så ung och så lojal

Ett andetag. Två andetag. Tre andetag.
En blinkning. Två blinkningar. Tre blinkningar.
En uppdatering. Två uppdateringar. Tre uppdateringar.
En ny dag. Två nya dagar. Tre nya dagar.
En bättre dag. Två bättre dagar. Tre bättre dagar.

Mitt huvud dödar mig (dock inte pga av alkohol. viktigt att veta!) och allt jag vill är att vara med om de där magiska ögonblicken. De som är utom rum och tid. De som gör att allt annat försvinner och kvar finns bara magin. Men istället nöjer jag mig med Grey's Anatomy. It blows my mind. Så jag är inte missnöjd, jag är completely satisfied.

2010-05-01 @ 15:10:58 Permalink ordinary Kommentarer (0) Trackbacks ()